Religion, sex och Samlevnad

censored

Tror det är förståligt varför det inte finns bilder i denna text.

 

Hur ser man på förhållandet mellan könen?

Islam: Ett äktenskap mellan en kvinna och man ska baseras på ömsesidig respekt och kärlek. Enligt en islamsk shariah lag kan kvinnan inte tvingas till att gifta sig utan det måste ske på hennes villkor med. Mannen ska försörja och leda familjen, men utav godhet och i diskussion med resten av familjen. Ingen ska heller vara underlägsen i relationen utan parterna ska komplettera varandra. Vid konflikt inom äktenskap toleras inte våld som konfliktlösning.

 

Buddhismen: Äktenskapet ses inte som en religiös handling och därför brukar den ske genom en borgerlig vigsel. Därför finns det heller inga regler kring ett äktenskap. Däremot brukar man anse att båda parterna ska undvika att göra varandra eller en tredje part illa. Alltså bör otrohet undvikas eftersom det alltid kommer att skada minst en person.

 

Hinduismen: För en hindu är äktenskapet något mycket viktigt och brukar oftast vara arrangerat av mannen och kvinnans familjer. Det är inte ovanligt att de tittar på partnernas stjärntecken och rådfrågar med en astrolog för att se om de skulle vara lämpliga för varandra. Det är också brudens föräldrar som ska betala för bröllopet och före 1961 var det traditionsenligt/tvång (även om det idag fortfarande är det inofficiellt) på att brudens föräldrar även skulle ge brudgummen en slags gåva (hemgift).

 

Judendomen: Judendomen säger att mannen och kvinnan har samma värde, men att de har olika roller. För ortodoxa kvinnor är det sagt att de ska täcka sitt hår ute i det offentliga om de är gifta.

Äktenskapet ses också som ett heligt förbund man ingår i i Guds närvaro. Kärlek och harmoni i hemmet är därför något som är mycket viktigt att försöka behålla i hemmet.

 

Kristendomen: Synen på äktenskapet är olika i olika kristna kyrkor. För de ortodoxa och de katolska är det ett heligt förbund. För de blir alltså äktenskapet i princip olösligt, eftersom “Vad Gud har fogat samman, får människan inte skilja åt” (Matt 19:6). Inom den lutherska kyrkan är äktenskapet uppskattat, men det är ingen helig handling, utan partnerna bekräftar bara sin trohet och kärlek till varandra.

 

Hur ser man på sexuellt umgänge?

Islam: Sexuellt umgänge är endast tillåtet inom äktenskapet. Det är inte okej att prata om sex eller gestalta sex. Men när det kommer till äktenskapet mellan en man och kvinna så är det okej, men det är inte okej med oralt sex för det anses vara orent. Munnen ska användas för att recitera Koranen.

 

Buddhismen: Man ska inte skada någon genom att ha sex med någon – därför accepterar man bl.a. inte otrohet. Det är heller inte okej att ha sex med någon som är minderårig. Man ska hålla sig till sitt äktenskap. En annan regel är också att munkar och nunnor ska avstå från sex.

 

Hinduismen: Sex anses vara heligt. Det är en symbol för de komiska krafterna mellan en man och kvinna. Den sexuella energin omvandlas till slags en andlig energi. Kama Sutra, den välkända boken om konsten av sex, har sitt ursprung från hinduismen.

 

Judendomen: Sexuellt umgänge ska hållas inom äktenskapet – då det är något heligt. Men man brukar sällan höra något fördömande från rabbiner om sex före vigsel. Ortodoxa judar brukar vänta tills man har gift sig.

 

Kristendomen: Inom kristendomen har man huvudsakligen sex för att skaffa barn. Lust anses som en synd, och man vill inte synda för då kan man hamna i helvetet enligt de striktaste. Därför är sex bara till för förökning enligt dem. Det finns däremot texter (Gamla Testamentet) som uppmuntrar sexuell njutning inom äktenskapet. Regelmässigt ska en ortodox präst dessutom vara en familjefar.

 

Hur ser man på homosexualitet?
Islam: Homosexualitet är inte något som är lätt för den här religionen att acceptera, just p.g.a. att islam anser att män och kvinnor har olika roller i ett äktenskap och att det råder ett patriarkat. En kvinna kan inte leda en annan kvinna och en man kan inte lägga sig underordnad en annan man i ett förhållande. Vissa muslimer menar på att homosexualitet är ett västerländskt fenomen, medan vissa går så långt som att hävda att det inte finns homosexuella i muslimska länder. De som stödjer homosexualitet menar att Koranen ska fungera i alla tidsepoker och att ansvaret över sexualiteten ligger hos individen själv.
Buddhismen: Den buddhistiska läran och texterna behandlar inte homosexualitet, munkarna och nunnorna har ju ändå bestämt sig för att ägna sitt liv åt celibat (eftersom de inte ska låta sitt sexuella begär att få dem att tappa kontrollen över utövande av religionen och nå Nirvana). Homosexualitet är inget man lägger stor vikt på eller något som anses påverka religionsutövandet. Därför är det rent generellt accepterat med samkönade äktenskap och det handlar mer om personliga åsikter hos varje buddhist än vad religionen anser är rätt. Dalai Lama, förespråkaren för den tibetanska buddhismen, anser dock att det inte kan vara accepterat med homosexualitet (detta gäller även onani och analsex).

 

Hinduismen: Inom Veda-inriktningen, Hinduismens ursprung, verkar det som att det fanns ett kön vid sidan om det manliga och kvinnliga. Det tredje könet bestod till majoriteten av homosexuella. I Kama Sutra beskrivs relationen mellan homosexuella som något rätt normalt. Däremot finns det texter som även talar emot detta – ”Min Herre Brahma, skydda mig från dessa syndfulla demoner som rasar med en lust för homosexualitet och som har kommit för att anfalla mig!”. I Pakistan, där majoriteten är hinduer, är homosexualitet, trots en växande acceptans, fortfarande oerhört tabu belagt och kan bestraffas med fängelse i livstid. Homosexuella hinduer får heller inte gifta sig eller registrera partnerskap.

 

Judendomen: Ortodoxa judar ser mer negativt på homosexuella relationer än t.ex. de konservativa och liberala judarna, då de har tolkat det som att homosexualitet är förbjudet enligt Bibeln. Däremot är den moderna judendomen mer tolerant mot homosexualitet.

 

Kristendomen: Katolska och ortodoxa kyrkor ser i allmänhet fördömande på homosexuella p.g.a. att det Gamla Testamentet och Moseböckerna har präglats av negativa attityder emot det. De protestantiska kyrkorna har blivit alltmer toleranta mot homosexualitet (främst i västvärlden). Det är en väldigt spridning inom religionen, från de präster som viger homosexuella par till de som inte alls tolerar det. Inom exempelvis den Svenska kyrkan anses homosexualitet (och bisuexualitet för den delen) inte som en synd, utan det är en del av att vara människa.

 

Får man ha flera sexpartners?

Islam: För vissa muslimer är det accepterat att mannen kan ha upp till fyra fruar, förutsatt att han kan älska dem alla lika mycket. Anledningar som kan rättfärdiga att man har flera fruar är t.ex.: 1. Spädbarnsmortaliteten är högre hos pojkarna än flickorna. 2. Fler män dör i krig. 3. Fler män dör till följd av olyckor. 4. Kvinnor lever längre än män. Andra muslimer motsäger sig helt mot polygami.

 

Buddhismen: Det är okej att ha flera partners så länge ingen skadas psykiskt eller fysiskt av det – eftersom att det är förbjudet inom buddhismen att åsamka någon psykisk eller fysisk skada.

 

Hinduismen: Sex ska endast ske inom äktenskapet. I den hinduiska lagboken har man gjort vissa undantag då polygami anses vara tillåtet – t.ex. då man vill bevara släktlinjen. Det är dock inte okej att ingå i polygami om det är för sexuell njutnings skull.

 

Judendomen: Det anses inte vara okej eller moraliskt rätt att ha flera sexpartners samtidigt, men enligt Torahn står det inget uttryckligen om att man inte får ha flera. Både Abraham och Salomon hade flera fruar, men rabbinen Gershom ben Yehudah (955 e.Kr – 1030 e.Kr) valde att skriva ett påbud mot det. Judar i muslimska länder fortsatte dock med polygami till omkring 1950-talet.

 

Kristendomen: Inom kristendomen har det länge varit traditionellt att man är trogen sin sexpartner. Man ska helst inte ha sex före man gifter sig och sex är till för att föröka sig. Det kan då inte vara rimligt för en kristen att ha sex med flera om man ska vara gift och hålla sig trogen till äktenskapet.

 

Hur ser man på preventivmedel och abort?

Islam: En grundregel inom islam är att båda könen får skaffa barn om det vill det – partnern kan alltså inte säga nej till barn om den andre partnern om denne vill skaffa barn. Preventivmedel kan användas om både mannen och kvinnan inte vill skaffa några barn och det är också okej att själv bestämma att man inte vill ha barn. Sunnimuslimerna anser att efter den 120 dagen (då själen har andats in i fostret) så är abort haram – förbjudet – om det inte skulle påverka modern allvarligt vid förlossningen.
Buddhismen: Synen på abort är lite oklar och beror mest på omständigheterna. Inget är helt klart ”förbjudet” eller ”tillåtet” utan handlingar kan vara fördelaktiga eller ofördelaktiga. Vissa buddister menar dock att man inte ska påverka förökningen på något vis (förutom att främja den), utan att det är gudarna som har ansvaret. Abort ser man också olika på – vissa menar att fostret är liv och att det inte är okej att döda det, medan de mer liberala anser att det är kvinnan själv, som är gravid, som får avgöra.
Hinduismen: Den striktaste delen av hinduismen menar att det är absolut fel att använda sig av preventivmedel – eftersom man vill värna om livet. Det är också så att flera hinduer lever i områden där det inte är lätt att få tag på preventivmedel, vilket gör att det blir ytterligare försvårat för dem att förhindra oönskade graviditeter. De flesta hinduer har också en negativ inställning till abort eftersom de menar att skapandet av livet uppstår i det ögonblick då ägget befruktas.

 

Judendomen: Judendomen anser att det inte är tillåtet att hindra mannens sperma – som det görs i kondomen. Preventivmedel som p-piller och liknande är därför godkänt att använda. Andra tycker dock att livet är det viktigaste och att p-piller m.m. inte borde vara tillåtet. Kondom är däremot okej att använda i syfte för att förhindra sexuellt överförbara sjukdomar. Skulle det finnas en risk att modern tar skada vid graviditeten är abort okej – om det inte är alltför långt in i graviditeten (men det beror också lite på hur väl barnet kan överleva förlossningen). Psykisk ohälsa brukar också räknas in – helst vill man att mamman ska kunna ta hand om och uppfostra barnet. Abort är inte okej ifall det är ett försenat preventionsmedel eller om det är av ekonomiska och sociala anledningar.
Kristendomen: Här finns det en stor spridning. Inom den katolska kyrkan är man mycket kritisk emot abort och preventionsmedel. Man gör dock en viss skillnad på preventivmedel som bara förhindrar befruktningen (kondom och pessar) än sådana som mer aktivt förhindrar uppkomsten av liv (p-piller, p-stavar, dagen-efter-piller och liknande) – men menar också på att man inte bör ha sex om man inte kan hantera risken med att få barn. Andra inriktningar tycker istället att livet kan värnas om bättre med hjälp av preventivmedel än utan dem. Den katolska kyrkan är också mycket negativt ställd till abort. Inom t.ex. den Svenska kyrkan kan man tycka att det är okej ifall det gäller moderns liv eller exempelvis våldtäkt – men om det är för att mamman och pappan inte kan ta hand om det tycker de exempelvis att man kan överväga adoption i första hand.

 

Hur ser man på skilsmässa?

Islam: Inom islam så har man rätt till att skilja sig enligt vissa punkter Koranen och Haditherna. Familjen och släkten brukar dock göra allt de kan för att återförena makarna. Man uppmuntrar också till omgifte efter skilsmässan när väntetiden är över och parterna hittar en ny partner. Intressant att tillägga är att man inom islam förbjuder äktenskap mellan en troende muslim och en ateist eller monoteist. För en muslimsk man är det okej att gifta sig med en judisk eller kristen kvinna, men det är något man helst avråder.

 

Buddhismen: Det är okej att ta initiativet att skilja sig. Om man inte är lycklig i ett förhållande så behöver man inte vara fast i det, men allra helst ska båda parterna vara med på en skilsmässa.

 

Hinduismen: Man får skilja sig inom hinduismen, men det sker inte ofta och även om man skiljer sig så är man fortfarande bunden till varandra fram till döden. Det är därför att giftermålet anses vara ett sakrament – och något förutbestämt p.g.a. en sammanlänkning och karma från tidigare liv (alltså har åtagandet varat genom flera liv).

 

Judendomen: Man får skilja sig om det inte finns någon annan utväg än det. Men den judiska skilsmässan anses vara en jobbig process där man måste ha vittnen och rabbiner i en slags domstol som går igenom denna mässa för den sista utvägen. Paret måste också innan skilsmässan ha tagit ut en borgerlig skilsmässa.

 

Kristendomen: Om man inte tillhör den katolska kyrkan så får man skilja sig, men det är inget man egentligen uppmuntrar inom den protestantiska och ortodoxa kyrkan. Denna uppfattning tros kunna komma från citatet ”Vad Gud har fogat samma får människor alltså inte skilja åt.” ur Bibeln. Detta håller alla riktningar med om, men alla är inte överens om att äktenskapet är ett sakrament (något heligt och en handling som Jesus har stiftat). De menar på att ett äktenskapet ska vara gott och fullt av kärlek.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s